Slumpen och döden gjorde honom till statsminister
Min pappa var kusin till Ingvar Carlsson, så därför var hans minnesbok och rubriken på den, I sällskap med döden, extra intressant. Iden hävdas att det var tillfälligheter och döden som styrt hans liv. Men en del som kände honom tyckte att han var mycket målmedveten och rätt tråkig, som bara satt med sina böcker.

Han skriver att det var en slump att han blev till. Om inte morfadern mist sin fru, när hon försökte rädda sonen som med en kamrat åkte nerför en backe med en kälke mot sjön, och gick igenom isen och alla drunknade, hade han inte senare gift om sig.

Men inte bara slumpen styrde Ingvar Carlssons öde. Hans andra stora engagemang vid sidan av politiken, idrotten, lärde honom att organisera, vilket ledde till ordförandeskap för SSU i Borås. Det ledde också till att han träffade sin fru Ingrid på en idrottsfest två dagar innan att hon skulle åka till Lund för att studera till lärare, och att han kom ihåg henne så mycket att när hon var åter till Borås för en fest ett år senare gick han dit, och de så blev ihop, arbetargrabben och grosshandlardottern, och att han följde efter henne till Lund för att studera.

Där engagerade han sig i kårpolitiken, blev ordförande för SSU i Skåne och träffade Olof Palme, som också studerade där. När regeringskansliet behövde förstärkas rekommenderade han honom till tjänsten, och makarna flyttade till Stockholm. Regeringskansliet då bestod av fem personer, en vaktmästare, en sekreterare, Tage Erlander, Olof och Ingvar, och det var öppna dörrar.

Ingvar såg sin pappa som den stora tryggheten och gick till hans arbete på kafferosteriet varje dag efter skolan. När han var tolv luktade det inte på håll som vanligt utan bränt, och hans pappa låg död på golvet, antagligen av hjärtat. Prästen sade till till hans mamma att hans äldste bor måste sluta studierna och bidra till familjens försörjning. Hans mamma svarade, kommer inte på fråga, och arbetade sedan dubbelt för att klara det.

Förr tilläts aga, och Ingvars lärare var våldsam, men han vågade inte säga något av rädsla av att förlora bidraget till skolavgiften, som fanns då och hindrade fattiga att studera. Så när läraren gav honom alternativet att bli anmäld för någon förseelse eller få en hurring, så valde han alltid hurringen.

Efter ett tag drog sig Erlander tillbaka, och Palme blev statsminister med Ingvar som vice statsminister. Olof sågs som klassförrädare av den överklass han kom ifrån och fick många hot. Bland annat hade en tidning tryckt en nidbild av Palme, som användes som pilkastningstavla. Mordet på honom blev en chock, och Ingvar måste ta över, något som han inte alls velat.

I sin minnesbok apostroferar Ingvar de starka kvinnor han mött och i synnerhet sin mormor, mor och fru. Ingrid ställde alltid upp för honom samtidigt som hon hade egen yrkeskarriär. Hon följde med till Stockholm och till USA och ordnade sitt jobb. Det sista var ett sabbatsår som rekommenderades av honom av Palme när han kände sig utbränd. Där blev han vän med många som var eller sedan blev kända ledare.

Boken kom till vid isoleringen under coronapandemin och skrevs för att bearbeta tankarna på döden. Boken är välskriven och självutlämnande om hur tillfälligheter styrt hans liv och politiken. Skakande är hur många av de ledare han lärt känna under sitt långa politiska liv som har mördats. Gripande är berättelsen om den smygande döden, när Ingrid gradvis försvann i Alzheimer, och han blev bunden i vården och till sist inte orkade längre. utan hon måste flytta till ett demensboende. Förra året dog hon.

Hans Sternlycke