USA:s  eploatering av rasismen grunden i Ukrainakriget

Boken av Jacques Baud, f. d. schweisisk överste och Natorådgivare, Operation Z, om Rysslands anfall mot Ukraina är verkligen omtumlande. Det mesta vi läser i tidningarna är fel, en blandning av offentliga lögner och politiska kommentatorers hittepå. För att inte stämplas direkt som inte trovärdig har han använt huvudsakligen västerländska källor med en omfattande notapparat, även om Russia Today, censurerad i Väst, nog är sakligare och sannfärdigare.

Dagens situation började med Maidan-upproret 2014. Mycket är oklart. De innebrända i Fackföreningarnas hus. Krypskyttarna som sköt polis och demonstranter. Baud menar att högerextrema grupper var drivande och att de fått stöd av USA för att störta den valde presidenten och hindra ett närmande till Ryssland. Demonstranterna ville ha EU-anslutning omedelbart.

Det var en kluven revolt. Ukraina är delat. En stor andel ryssar bor i söder, på Krim och Donbassområdet i öster, medan de flesta i norr och väster är genuint ukrainskspråkliga. Många har ett hat mot ryssar sedan Sovjettiden. En del av de högerextrema grupperna bildades redan under andra världskriget för att befria Ukraina som partisaner, men man samarbetade också med Tyskland och deltog i judeutrotningen. Ändå står rebeller som Bandera staty..

De högerextrema fick en stark ställning i parlamentet efter revolten, och drev igenom språklagar som fråntog ryssar och andra minoriteter deras språkliga rättigheter, som de haft innan. Ryssar misshandlades. Det uppstod ett folkligt uppror där man utropade två oberoende republiker i Donbass. De ukrainska soldater som skickades dit var dåligt stridsvana, och de var inte heller så villiga att skjuta mot ryssar. Regeringen var då tvungen att skicka trupp från de högerextrema. En oligark finansierade Azovbataljonen. Stridsvilliga volontärer från andra länder strömmade till. De visade en enastående brutalitet.

Mot dem stod frivilliga från republikerna men inga ryska trupper. Trots det var regeringen inte så framgångsrik och var till sist tvungen att söka en fredsöverenskommelse, som man strax bröt under inverkan av Väst och högergrupperna. Ukraina fick vapentillskott från Väst. Så fortsatte det. Varje gång regeringen var beredd att ge upp fick man nya vapen. I stället för försoningsvilja drevs man av hat.

Minsk-överenskommelserna I och II 2014 och 2015 mellan regeringen och de upproriska, inte Ryssland, men landet var garant, under ledning av Frankrike och Tyskland bröts också. De innebar att republikerna skulle vara autonoma områden i Ukraina. Senare har Ukraina, Frankrike och Tyskland erkänt att förhandlingarna var ett bedrägeri för att ge Ukraina tid att rusta upp inför ett eventuellt anfall från Ryssland.

När anfallet till slut kom förra året, som knappast kan kallas oprovocerat, var inte avsikten inte att erövra Ukraina utan att skydda Donbassrepublikerna, dit Ukraina gjort en stor truppsammandragning för ett anfall. Ukraina hade tillgång till fler gånger större trupp än Ryssland. För att minska underläget gjorde Ryssland ett anfall mot Kiev för att binda ukrainsk trupp där. Den kniptångsmanövern kallar författaren Operation Z.

Blockaden mot Ryssland, som Väst svarade med, har nog mindre drabbat Ryssland, sin olja och gas kunde man sälja med förtjänst på annat håll, än Europa som fått energibrist, inflation och industrinedläggelse. Väst har inte fått politiskt stöd i övriga världen.

Värre är att vi har utnyttjat rysshat i Ukraina och skickat vapen dit, skapat krig med risk för kärnvapen stället för förhandlingsvilja, och att vi själva drabbats av det, rustar upp och begär medlemskap i NATO för att alliera oss med USA, som offrat Ukraina för möjligheten att försvaga Ryssland, så som Baud skriver om.

USA fortsätter Europas koloniala politik för att vinna världsherravälde i stället för att acceptera en multipolär värld, men man kommer att förlora, därför att man inte vill lyssna och lära känna sin fiende utan gör upp sina planer vid skrivbordet i förlitan på sin militära och ekonomiska överlägsenhet, enligt Baud. Kriget i Ukraina är onödigt. Men det har drivits så långt att det blir svårt att kunna förhandla igen. Jag tycker inte att vi för en lögnaktig bild i media skall binda oss vid en stat som stått för så många misslyckade krig och lyckade statskupper.

Hans Sternlycke