Före första världskriget investerade Sverige en procent av BNP på järnvägen av lånade pengar, och Sverige blev rikt. Nu är det en tredjedels procent. Med det militära samarbetet med EU har vi förbundit oss att lägga två procent på försvaret. Det blir 106 miljarder kronor. En första ökning är på 30 miljarder till 84 miljarder kronor 2025.

2019 gick Sverige med i PESCO (Permanent Structured Cooperation),EU:s permanenta militära samarbete, som kräver av sina medlemmar att försvarsanslagen skall höjas till två procent av BNP. Samma som NATO kräver. Då skulle Sverige behöva lägga 96 miljarder kronor på försvaret. EU har imperialistiska målsättningar att skaffa en Europa-armé som kan ingripa även i länder utanför Europa.

Ökade försvarsutgifter är dock meningslösa när vi inte har ett civilförsvar som duger, och vi inte klarar försörjning med mat och energi, vid avspärrning, extremväder eller digitalt sammanbrott. Det borde vara tvärtom, en procent till järnvägsinvesteringar och resten till civilförsvaret.

Jordbruket ger knappt hälften självförsörjning av vår mat, och inte alls om insatsmedel som bränsle, konstgödsel och foder räknas med. Maten kommer från länder som ofta behöver den bättre själva, och som i framtiden kanske inte kan producera den med ökad torka. Vi har inte mat i affärerna för mer än en vecka, om det blir stopp i transporterna eller datasammanbrott, och hushållen har inte förråd eller odlar själva.

Digitaliseringen gör att datasystemen kan hackas av kriminella, vid krig eller brytas av solstormar. 2023-2026 har solen hög aktivitet. Hissar kan stanna, kommunikationer brytas, uppvärmning, el- och vattenförsörjning kan slås ut och telekommunikationer och betalningssystem sluta fungera.

Den civila försvarsberedskapen skrotades med kalla krigets slut. Det militära försvaret avvecklades under inrådan av amerikanska konsulter. Det skulle ombildas för internationella militära insatser. Men de har knappast bidragit till mer fred, och de har ofta understött USA:s krig.

Nu är det åter militär upprustning som gäller. Ryssland med tiondedelen av NATO:s försvarsutgifter, utmålas som hotande fiende och utsätts för hatpropaganda och blockader, medan USA framställs som fredskämpe. Dock är det USA som stått för flertalet krig och störtande av regimer, även demokratier, sedan andra världskriget. Ryssland har varit betydligt mindre aggressivt. Man tog visserligen makten i Krim, men det var med invånarnas vilja. Där ligger dess flottbas, och Ryssland har omringats av baser i strid med nedrustningsavtalet, som de stora kärnvapenmakterna slöt på Gorbatjovs initiativ som ett slut på det kalla kriget.

Sverige är inte neutralt, som man påstår, utan deltar i NATO:s krigsövningar, som i ett simulerat krig om Ukraina. Med värdlandsavtalet upplåts Sverige som NATO-övningsområde, utan krav på kärnvapenfrihet. Förklaringen till att Patriot-roboten flera gånger dyrare än alternativet och med för oss sämre prestanda köptes in lär vara att den kan vara en del av USA:s missilförsvar. Sverige röstade efter USA:s krav nej till kärnvapenförbud i FN – som man en gång tog initiativ till. NATO skall ha fri genomfart för en krigsuppladdning från norska kusten till norrlandskusten. Det kan dra in oss i ett förebyggande anfall från Ryssland.

Sverige var en gång en diplomatisk stormakt som arbetade för fred. Nu förbereder vi oss för krig. Det är inte rimligt att med ökande försvarskostnader hota freden.

Det är stor risk att nödvändig upprustning av järnvägarna får stryka på foten för upprustningen av försvaret. Enligt den budgetsyn partierna har får man inte låna till dem, även om de är ekonomiskt lönsamma, utan de skall finansieras med anslag och ligga under budgettaket. Med ökade försvarsanslag minskar budgettakets utrymme för sådant som som järnväg.

Den ökande befolkningskoncentrationen och digitaliseringen gör el-, tele- och VA-nät och betalningssystem än mer sårbara. Det blir långt mellan odlare och matkonsumenter. Om vi kan sprida befolkningen jämnare över Sverige med järnväg ökar vår försvarsförmåga mer än med mer pengar till vapen.

Om politikerna anser att vi har råd med 30 miljarder kronor om året i ytterligare utgifter, borde de pengarna i stället för på försvar läggas på järnvägsinvesteringar.

Då skulle de komma närmare den procent av BNP som behövde satsas på järnväg för att bygga om Sverige för tåg och bort från fossilsamhället. Med mer pengar på försvaret ökas i stället fossilutsläppen i produktion av vapen och i övning med dem, och än värre blir det om de verkligen används. Utan investeringar urholkas realkapitalet, och vi blir fattigare. Med mer investeringar i järnväg blir vi rikare Med mer pengar till försvaret förstör vi pengar.

Skall vi förstöra dem där måste vi låna för att klara den infrastruktur som en växande ekonomi kräver. Det omöjliggör dock regeringens budgetpolitik som behandlar investeringar som driftskostnader som läggs under budgettaket. Vi kan inte sätta våra barn i skuld sägs det. Men vi blir inte fattigare av att låna till investeringar som ökar vår förmögenhet och som ger lönsamhet genom att transporterna fungerar bättre