Vi förbrukar åkern

För 52 år sedan var jag färdig med en en jordbrukskurs. Inriktningen var modernt jordbruk. Men en kommentar bet sig fast. Med konstgödseljordbruket förlorar vi matjorden på 100 år. Det var en spådom som stämde rätt väl med utvecklingen. För ett tag sedan kom en rapport från FAO som sade att om 60 år var världens åkrar förbrukade. Fast i ett varmt klimat går förbränningen av matjordslagret mycket fortare. Två år efter det var jag ett år i Pakistan och chockerades av att se med lättare jord och liten lutning så var åkermarken ett ravinlandskap, och med lerjord var åkern hård som betong. Oxar kunde inte plöja den längre. När mullen försvunnit tog jorden inte emot vatten, utan vattnet rann av och blev översvämning.

För 5000 år sedan avbildades djungeldjur. Nu är landet öken. Med tegelbrukskonsten brändes skogarna ner. När den sista skogen höggs vid förrförra sekelskiftet halverades den redan knappa nederbörden och växtlighet finns nu bara i ett bälte utefter floden genom konstbevattning.

Kanalerna för konstbevattning läckte och vattenavdunstningen gav försaltning. Även sött vatten innehåller salt. På Appropriate Technology i Lahore visades hur man kunde göra istället för att spara vatten och inte ge mer vatten än växterna avdunstade, med ledningar i marken för droppbevattning eller från lerkrukor i jorden som evaporerade fukt till växterna runtom.

Holger Kirschmann på Lantbruksuniversitet säger i en skrift att det inte går att försörja världens växande befolkning med ekologisk odling. Sanningen är att med konstgödselbruk kommer vi inte att kunna göra det alls. Vandana Shiva har rapporterat om hur hundratusentals indiska bönder har tagit livet efter att de tagit lån för att kunna gå över till modernt jordbruk med konstgödsel och de växtgifter som behövs mot ogräs vid ensidig odling. Skördarna ökade till en början ökade men sedan krympte de ihop.

Klimatet hotas av att produktion av konstgödsel kräver mycket energi och att användningen ger lustgas, en kraftfull växthusgas som stannar länge i atmosfären, tre hundra gånger skadligare än koldioxid. Den innehåller inte de mer än tjogtalet mikronäringsämnena som behövs för växternas och vår hälsa, bara kväve fosfor och kalium som lättlösliga salter, vilket minskar mängden av svampar, bakterier och maskar som annars hade hjälpt till att ta upp dessa ämnen från marken. Grödorna blir felnärda med för stort sockerinnehåll, och det behövs gifter mot de skadeinsekter som blir. Gifterna slår mot insekter och fåglar och skörden.

När markens mikroliv försvinner bryts mullen ner utan att ny bildas ny bildas. Att mullen försvinner innebär att kolet i den blir ett klimathot genom att bli koldioxid. Genom ekologiskt jordbruk kan mullhalten återställas med en tiondel vart år.

Det är vårt sätt att bruka jorden som är hotet, inte en ohämmad befolkningsexplosion. Tvärtom kommer jordens befolkning att krympa. I Europa, Kina och Japan blir minskningen kraftig. Kvinnorna föder för få barn för att hålla befolkningen konstant. Utvecklingen går från många födda och många döda till fortfarande många födda men få döda med mer välstånd för att sluta med få födda och få döda i takt med kvinnors utbildning och självständighet. Med dagens strålning och gifter försvinner människors fruktsamhet.

Det behövs inte stor odlingsyta för att försörja en människa med makt. En artikel i ”Handbok för vardagsekologi”, en mastodontbok för snart tre decennier sedan. berättade om hur Esséer-munkar i Egypten var och en bodde ett litet hus på 12 kvadratmeter och försörjde sig själv med mat på 250 kvadratmeter. I ett kallare mat behövs kanske dubbel yta.

Att vi förbrukar åkern är ett värre hot mot vår överlevnad än även klimathotet.