Runtom i världen byggs det höghastighetsbanor. I Europa, Afrika och Asien och Amerika. Även i länder som vi betraktar som fattiga. Men inte i Sverige. Med tio miljoner resande kan en höghastighetsbana finansieras med lån. Några statliga anslag behövs inte. Idag bor det 10 miljoner invånare i Sverige. Om fem år är vi två miljoner fler. Med äkta höghastighetsbanor (över 250 kilometer i timmen) skulle det då generera 20 miljoner resande mellan Stockholm till Göteborg och Malmö över Jönköping enligt SJ, som räknar med att köra ett tåg var sjätte minut från Stockholm. Ett kinesiskt företag erbjöd sig för ett par år sedan att finansiera och bygga banan på sex år.

Trafikverket anser inte banan som lönsam, eftersom dess trafikanalysmodell Sampers bara ger hälften av det resande som en utvecklad modell, SamVips, och vad internationella erfarenheter pekar på. Med anslag kan banan inte bli klar förrän 2095. Bara Göteborg-Borås, Järna-Linköping och Hässleholm-Lund finns i planerna. För de två första sträckorna är hastigheten sänkt från 320 till 250 kilometer i timmen och det är oklart när de byggs. Hässleholm-Lund kan bli klar 2035.

Oslo-Köpenhamn syns kunna få en höghastighetståg dessförinnan, som kommunerna på sträckan tagit initiativ till och vill låna till kostnaden på 100 miljarder kronor. Restiden blir en timme för direkttåg mellan Oslo och Göteborg, Skagerrakbanan, med tåg för 350-450 kilometer i timmen. Banan skall stå klar 2028. För vidarefärd till Köpenhamn används Västkustbanan.

Med vidarebyggd höghastighetsbana tar det en timme till till Köpenhamn, fjärdedelen av den tid det ar på Västkustbanan. Om man på den sista sträckan skulle dra järnväg rakt från Landskrona till Köpenhamn i stället för att köra via Malmö blir restiden bara 35 minuter. Det projektet, Europaspåret, skulle göra Skåne och Själland till en enhet. Göteborg har en utvecklingspotential med betydligt närmre väg till de nordiska grannhuvudstäder än till Stockholm.

Från Köpenhamn är det bara 2,5 timme till Hamburg och vidare till Europa med Fehmarn Bält-förbindelsen, som beräknas vara klar till 2029. Höghastighetsanslutningen från Sverige borde vara klara då för att dra nytta av det.

Bolaget Oslo-Stockholm 2.55, ägt av kommunerna, vill minska restiden till under tre timmar mellan Stockholm och Oslo genom tåg för 250 kilometer i timmen och rätningar genom bygge av nya banor Örebro-Kristinehamn (Nobelbanan) och Arvika-Oslo. Det kostar 64 miljarder kronor och blir självfinansierande.

Tüv Süd har ett alternativt förslag med höghastighetsbana på 63 mil för 189 miljarder kronor, som är ännu lönsammare, och med banor både söder och norr om Mälaren och med en förlängning till Arlanda. Därifrån finns en idé att fortsätta banan till Östhammar och vidare i tunnel via Åland till Helsingfors. Därifrån kommer man att få möjlighet att åka höghastighetståg på två dygn till Kina. Det vore mycket billigare än att flyga.

Från Helsingfors planers en tunnel under Finska viken på tio mil till Tallinn i Estland. Ett förslag var 150 miljarder kronor med kinesiska pengar på sex år. Det blev ett stopp, men nu förklarar Finlands och Estlands regeringar att man fortsatt vill bygga tunneln.

Från Tallinn byggs dubbelspårig järnväg på 87 mil till Warszawa. Kostnaden beräknades till 60 miljarder kronor bygget vara färdigt 2025 på sex år. Nu har tiden förskjutits mins två år. EU bidrar med 85 procent. För jämförelse planeras Ostlänken, Järna-Linköping, 16 mil, byggas på 15 år för 66 miljarder kronor, också för 250 kilometer i timmen. Polen bygger ett nät av höghastighetsjärnväg mellan sina stora städer istället för flyg. Därifrån får man anknytning till det europeiska höghastighetsnätet. På så sätt kan den nordiska ringen för höghastighetståg fullbordas.