Kvinnor stod för tidig teknikutveckling
Karin Bojs är en vetenskapsjournalist som nu är skrivit Europas mödrar de senaste 43 000 åren. Mycket har utvecklats i vetenskapen sedan hon 2015 och 2016 skrev de två tidigare Min europeiska familj -de senaste 54 000 åren och Svenskarnas och deras fäder – de senaste 11 000 åren. Nu är ämnet kvinnornas historia, men det handlar mycket om männen.

Utan att ha något nedtecknat om de första invandrarna är det fantastisk vad mycket vad man kan få veta ändå genom vetenskapens teknikutveckling inom DNA, våra arvsanlag, härstamning, utseende, dendrokronologi, årsringar hos träden och ytterligare preciserat av hur solaktiviteten har påverkat. Man kan få veta vad människorna åt, vad de odlade och jagade och med det se spridningsvägar för kultur.

Tidigare arkeologi hade bara tillgång till att se gravskick, bebyggelserester ben av djur och människor och fröer och från det försöka dra slutsatser om kultur och hälsa. Artefakter, föremål i marken, fanns bara av sådant som inte förmultnade, som av vapen men inte av textil och vad kvinnorna gjorde. Av det har vi delat in skedena i stenålder, bronsålder och järnålder. Men kulturutvecklingen har varit annorlunda och tidigare än vad som framgår av det.

Kvinnorna stod för mycket av teknikutvecklingen. Från vildvildväxande sorter fick de fram odlingsvärda arter. De domesticerade djur. Våra husdjur idag härstammar alla från lokalt vilt man jagade i Mellanöstern. Att vargen tämjdes till hund stod kvinnorna för. De använde dem för att dra bördor på ett slags släde. De klarade bränning av keramik, temperaturen för den möjliggjorde sedan metallutvinning.

Neandertalarna hade överlevt istiden, men när den moderna människan kom försvann de raskt. Om det var av sjukdomar eller av våld. De fick barn ihop, så neandertalgener finns i oss. Här tycker jag Bojs går för långt, när hon säger att det var våldtäkt, därför att de skulle vara våldsammare eftersom det inte finns så mycket kulturella lämningar efter dem. De hade större hjärnor än vi, men annorlunda formade och kanske därför andra intellektuella förmågor.

De första européerna från vår ras, homo sapiens, var mörka och blåögda. En gren följde kusten i Sydeuropa, en gren gick norrut och inåt. När de gjort varsitt halvvarv möttes de båda grenarna igen efter några tusen år. Kvinnorna syns ha haft en stark ställning i ett samhälle av samlare/jägare och jordbrukare. De yppiga kvinnofigurer man lämnade sig tolkar forskarna som tecken på fruktbarhetskult.

Av språket finns inget bevarat. Det överflyglades av indoeuropeiskan. De var jamna-herdar från stäpperna, där ofta ensamma män vandrade ut och erövrade Europa och Indien. De hade en stark manskultur och de tidigare kvinnliga fruktbarhetsgudarna ersattes av mansgudar. Generna blandades. Men av den tidigare invånarnas y-kromosoner från männen finns inget kvar. Om de dödades eller togs till trälar? Bojs skriver inget om det utan att de levde sida vid sida, men däremot skriver hon om hur illa vikingar kunde behandla tillfångatagna kvinnor. Homo sapiens är kanske inte så visa och fridsamma, som namnet antyder, och arierna inte så högtstående.

Hans Sternlycke