Bättre med tåg

Jag har skrivit tre böcker om järnväg med temat bygg om Sverige för tåg: Bättre med tåg 1, 2 och 3. Vi kan få ett hållbarare, effektivare och bekvämare samhälle med järnväg. Politiker och Trafikverk vill inte se det utan har arbetat för mer vägtrafik och flyg på järnvägens bekostnad.

Nu har jag fyllt åttio och vill ge ett testamente och en dröm om en bättre värld. Då kan det inte bara handla om järnväg. Det finns så många andra hot mot mänsklighetens överlevnad som som måste avvärjas. Vi förstör skogen, vi förbrukar åkern, vi föröder havet och vi förgiftar biologiskt liv. Vi gör maten ohälsosam och vi skapar sjukdom av kemikalier och strålning så att våra liv förkortas. Fortsätter vi blir vi infertila enligt forskarlarmen och kan inte föröka oss. Faran är inte bara klimatet.

Vi kunde leva ett långt och rikt liv i Edens lustgård, men vi gör oss urarva den blå planeten Moder Jord gav oss i gåva. Jorden räcker till för alla, men kapitalets vinster och en logiskt omöjlig tillväxt över hållbarhet och planetens gränser är politiskt viktigare än ett gott liv. Vi kunde ge och få kärlek, och vi kunde njuta av naturens håvor och leva i frid, men skapar girighet, missunnsamhet, fiendskap, förtryck, fattigdom och krig.

Jag vill skriva om hur ekologiskt jordbruk, kalhyggesfritt skogsbruk, gräsuppfödda djur, havsbruk och småskaligt fiske kan göra jorden mer fruktsam än med dagens rovbruk och att det också är mer lönsamt, om man räknar med allt. Jag vill skriva om hur vi istället för att konsumera mer och mer i stället borde arbeta mindre, och hur vi borde ha en medborgarlönegaranti och hur vi med ett annat skattesystem kunde skapa andra initiativ och fördela produktionsresultatet mer rättvist. Jag vill skriva om ett ekonomiskt system som ger ökad solidaritet och moral.

Jag vill skriva om ett mer småskaligt samhälle som låter hela landet leva och om ett boende som tar oss närmare naturen, tystare och grönare, men ändå med mer kontakt mellan människor och bättre tillgång till kultur och kunskap. Jag vill skriva om hur vi kunde få ett billigare, trivsammare och hållbarare boende, om hur vi kunde återcirkulera näring och om hur vi kunde få fram mer och näringsrikare mat närmre oss och till ett bättre pris.

Men jag måste också skriva om järnväg, och hur den är förutsättningen för det samhälle jag drömmer om. Hur den kunde minska avstånden inom och mellan samhällen, och hur den kunde minska miljöintrånget i naturen. Jag vill också skriva om hur järnvägarna borde upprustas och återupprättas, och om hur höghastighetståg kunde knyta ihop Sverige till en helhet genom snabbare resor, minska behov av flyg- och biltrafik och öka kapaciteten på övriga järnvägsnätet.

I infrastrukturpropositionen har januaripartierna, S, Mp, C och L, bundit sig vid att de Nya stambanorna skall läggas inom budgetramen, vilket innebär att andra järnvägsinvesteringar trängs undan, och att de skall byggas som konventionella markbanor, vilket innebär att hastigheten blir begränsad, att man får barriärer i naturen, och att underhållskostnaden blir tre gånger så stor som med modern järnvägsteknik med banor på bro och spår på betong. De blir mycket dyrare, men kan inte lånefinansieras eftersom reseunderlaget blir mindre, och det dröjer till 2045 innan de blir klara. Skanska hävdar att man kan bygga för riktig höghastighet på bro till 2031 med stationerna i centrala lägen för 230 miljarder kronor – mot 295 miljarder kronor för Trafikverkets förslag, 65 miljarder kronor mer för ett sämre alternativ. Det när politikerna pratar om att inte slösa med statens pengar! De nya stambanorna borde i stället anbudsupphandlas utanför budgeten av en statlig/kommunal projektorganisation.

Nu blir det kanske nyval, men en interimsregering kan inte fatta fortsatta beslut, utan det blir troligen en moderatledd regering efter valet som kan beställa en järnvägsplan. Och då torde bli det mer väg och mindre järnväg och än mindre nya stambanor. Infrastrukturpropositionens satsning för att minska klimatutsläpp är redan på väg och inte på järnväg, och den har ingen fördelning av investeringarna mellan väg och järnväg.

Ett annat upprörande slöseri i infrastrukturplanen är att järnvägens underhållsskuld växer, men att det nya signalsystemet ERTMS skall införas till en kostnad för 30 miljarder kronor för staten och hälften därtill av det för operatörerna, vilket ytterligare minskar deras konkurrenskraft, trots att dagens system ATC fungerar utmärkt, och att ERTMS behövs först när det blir höghastighetståg.