Halland bestod av ljunghedar där djur betade, innan skog planterades igen av skolelever i början på 1900-talet. Ett område i Västergötland kallades Svältorna för att det var så magert. Två tredjedelar av jordens landyta består torrområden som hotas av ökenutbredning. På 95 procent av dem är det bara boskapsskötsel som kan ge mat.

Dagens bruk av jorden orsakar fattigdom, lidande och krig. Den kala jordens mikroklimat blir antingen för varmt eller för kallt. Vattnet dunstar bort eller tas aldrig mot av jorden. Mullen försvinner och marken eroderas bort.

Allan Savory såg sönderbetningen som orsak till ökenspridningen. Som ung viltvårdare i Rhodesia drev han igenom att 40000 elefanter skulle skjutas för att ett naturvårdsområde i Afrika skulle kunna återhämta sig. I stället blev problemen värre. Han föresatte sig att gottgöra det och finna ut varför det blev så.

Orsaken var för lite betning. Bete kan ge ökenspridning när det sker för hårt och under gräsets tillväxtpunkt. Men utan bete skapas också ökenspridning. För att gräset ska skjuta nya skott måste det vissna tas bort, annars dör växten. Det stod djurens bete för. För att klara sig mot rovdjuren måste de samlas i stora flockar och vara i ständig rörelse. Då blev det aldrig någon överbetning. Djurens tramp och dynga gynnade växtligheten. De meterdjupa jordarna på de stora slätterna har skapats av betande djur. Det bundna kolet där förbränns nu av det moderna jordbruket

Förhållanden från de stora boskapshjordarnas tid kan återskapas, även utan rovdjur, med styrd betesdrift med ständiga flytt till nya fållor, och få nytt gräs att växa när det gamla som hindrat det betas bort. Djurens dynga trampas ner. Växtligheten kan ökar. Det binder vattnet i dessa torra områden med säsongsregn. När jorden inte längre är kal förändras mikroklimatet. Med herdar som driver sin hjord kan man nå samma effekt. Savoryinstistutet bildades 1984. På dess hemsida visas vilka dramatiska resultat man kan få på bara ett par år. Redan efter första året ökade växtligheten 50 procent.

De forskare som anklagar korna för att vara klimathot för deras rapande och fisande av metan bör förklara varför inte jorden fick värmeslag under boskapshjordarnas tid. Visserligen är metan en mycket kraftfullare växthus än koldioxid, men det är mer kortlivat och reaktivt och binds snabbt in i växtligheten, medan den koldioxid som bundits in i de växter korna äter och sedan bajsar ut binds som kol i marken och minskar mängden koldioxid i atmosfären.

Korna kan rädda klimatet säger Allan Savory. På kort tid kan styrt bete återgrönska marken och återställa koldioxidnivån i luften till förindustriell nivå. I Sverige kan en betande ko binda ner ett ton kol per hektar och år.

Korna ger oss fullvärdig näring. Vi behöver animalier för att få långkedjade aminosyror, viktiga för hjärnan, som EPA och DHA. De finns annars bara i alger. Kraftfoder för att ge korna tillväxt, som soja och majs gör korna sjuka. De är anpassade för bete. Beteskött ger oss rätt förhållande mellan fettsyrorna omega-3 och omega 6. Idealet är ett till ett. Det ena är uppbyggande, det andra förberedande för kamp. Kraftfoderfödda djur ger oss samma dåliga förhållande som vår andra mat med övervikt för omega 6.

Eric Berg vid North Dakota State University gjorde ett försök att föda upp grisar med samma ensidiga industriprocessade mat som oss människor med chips, pizza, kyckling, korv och kolsyrade drycker. Det fick avbrytas därför att det var djuplågeri och gjorde grisarna sjuka